Sista delen nu! Lite lång kanske men jaja. Det har varit så otroligt roligt med den här fanficen och jag håller på redan att tänka på en ny. Det är nästan säkert att det kommer bli en Bieber-fanfic : ) <3

ni har varit underbara som läsare och jag blir så glad av varje kommentar! TACK.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Joe satt på sängkanten med händerna nergrävda i ansiktet. Joe måste ha upptäckt att vi hade kommit in för han började prata utan att titta på oss.

”I broke up with D-Demi.” stammade Joe.

”We know.” Svarade Nick och satte sig brevid honom. ”She told us everything.” Fortsatte han och andades ut.

”Are’nt you kind of happy? I mean, you wanted you and her to be just friends and now you are…” Avbröt jag och Joe tittade upp på mig med röda ögon.

”everything i saw in her eyes we’re sadness, i could see her broken heart through her face.” Jag blev häpen av alla de poetiska ord Joe använde och menade och jag kände mig dummare än någonsin.

”I…I’m…” Jag kunde inte säga mer, en stor fet klump i halsen täckte rösten och allt som kom ut ur min mun var luft. Tack och lov räddade Nick mig i sista sekund.

”We talked to her.” Sa Nick och berättade allt och jag var säker på att Joe var gladare än någonsin att få höra att Demi var inte ledsen längre. Senare på dagen hade Nick bara försvunnit och jag satt hemma i Jonas-huset eftersom jag hade ungefär flyttat dit och tittade på tv. När jag satt och var djupt inne i Grey’s Anotomy kände jag ett par varma händer på mina axlar, jag ryckte till och bakom mig stod Nick och höll i en ögonbindel.
”Put on this!” Sa Nick och log exalterat.

”Oh common Nick… why? I’m watching GA now.” Stönade jag.

”Common, it’s a suprise.” Sa han och pussade mig på kinden. Först tvekade jag men sen satte jag på ögonbindeln och han placerade sina händer på mina axlar igen och jag märkte att vi gick utanför dörren och in i hans bil. När vi var framme fick jag tillslut ta av mig ögonbindeln och jag blev häpen. Vi var på stranden och mitt på stranden låg det en filt med massa frukt, en gitarr och levande ljus.

”Ta-daaaa!” Sa Nick och bredde ut armarna. ”What do you think?” Först tänkte jag säga något men jag var så förvånad att jag sprang in i Nicks famn och kramade honom hårt.

”Why are you doing this?” Frågade jag medans jag satte mig ner och jag tog en druva i min mun.

”Because when I saw how down both Demi and Joe were I just realized that… if that ever happend to us, my life would be ruined.” Svarade Nick och satte sig också ner. Jag log stort och böjde mig fram och kysste honom.

”You remember when we were in your room one time and I took your guitar and started to play, and the other times?” Jag nickade.

”I wrote a song for…” jag såg hur en ljusrosa färg kröp sig på Nicks kinder.

”for you.” Avslutade han och utan att jag hann säga något tog han fram gitarren och började sjunga.

Its hard to believe,
Where we are now.
Your hand in mine, babe,
Feels right somehow.
Now just hold still
So don't make a sound.
Cause its almost perfect,
So, baby, Don't you look down.

We've had our past,
leave that behind.
'Cause none of it lasts,
All we have is tonight

'Cause you're not the only one,
Who's ever felt this way.
Don't let the world cave in,
Just tell me that youll stay.

Now that the pain is done,
No need to be afraid.
We don't have time to waste,
Just tell me that you'll stay.

Beautiful, one of a kind.
You're something special babe,
And you don't even realize
That you're my heart's desire.

All I want and more.
I know you're scared,
But I promise, babe,
I'm not who I was before.

'Cause you're not the only one,
Who's ever felt this way.
Don't let the world cave in,
Just tell me that you'll stay.

Now that the pain is done,
No need to be afraid.
We don't have time to waste,
Just tell me that you'll stay.

Cause youre not the only one,
Whos ever felt this way.
Dont let the world cave in,
Just tell me that youll stay.
Now that the pain is done,

no need to be afraid.
We don't have time to waste,
Just tell me that you'll stay.

Tell me, tell me you'll stay.
No, tell me.
Tell me that you'll stay.

”Nick, I will stay with you as long as i live. And I will love you longer.” Svarade jag och kastade mig i hans armar med glädjetårar rinnande ner för mina kinder.

”Well, that’s good because i want to ask you something.” Svarade Nick när jag släppte taget om hans hals och han tog långsamt fram en ask ur kavajinnerfickan, sträckte den för mig och öppnade den.

”Will you marry me Emelie?” Frågade Nick och log men hade fortfarande den ljusrosa färgen på kinderna. Jag kände lycka spira från topp till tå och jag kunde inte sluta le och gråta.

”Yes! God, yes!” Sa jag och fläktade mig i luften med händerna. Jag såg att Nick blev glansig i ögonen och han kunde inte sluta le heller medans han trädde på nog den vackraste ringen jag någonsin sett runt mitt finger. På ringen var det en diamant och på sidan stod det inristat forever. Jag var den lyckligaste människan i världen just då. Tillsist la vi oss ner på filten, jag greppade tag i hans hand och höll den mot min kind.

”Hm… Emelie Jonas… I can get used to that.” skrattade jag, Nick skrattade också och han kysste mig med all sin kraft.

”I love you.” Sa vi tillsist i mun på varandra.