Never Let You Go - Part 10
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag hade stannat hos Joe och Demi hela dagen och tittat på TV. Men det enda jag tänkte på var världsturnén… Jag ville så gärna prata med någon om det så jag tog upp min iPhone och tryckte in Selenas nummer. Efter tre toner svarade hon.
”Selena?” Viskade jag tyst.
”Emelie? Is it you?” Jag svarade ja.
”I wanna meet you and talk about a thing…”
”Sure! Meet me at starbucks now.” Sen la vi på och jag reste mig snabbt och tog min jacka, sa hejdå snabbt till Demi och så sprang jag till Starbucks, det var bra eftersom det bara låg runt hörnet. Min kondis var riktigt dålig så jag flåsade när jag såg Selena titta förvirrat omkring efter mig. Jag gick fram till henne.
”Okay, you have to tell me everything, but first I buy us some coffee.”
”Thanks.” Svarade jag och gick och satte mig vid ett tvåmansbord. Det tog inte alls lång tid innan Selena kom tillbaka med två starbucks koppar i handen, hon räckte mig ena och gjorde en min som visade att jag skulle börja berätta.
”Nick, Joe and Kevin having a world tour and they’re going tomorrow.” förklarade jag och log snett.
”Oh! That’s gonna be amazing!”
”That’s what I thought first too. Nick said I can’t go with them, it’s not enough space on the bus. They’re gonna be traveling from like May to October…”
”Oh my…” Sa Selena bara och såg mig som började smått snyfta, sen ställde hon sig upp och kramade mig hårt hårt. Jag kramade henne tillbaka.
”He loves you more than everything, Emelie. Everyone knows that.” Tröstade Selena med.
”You know… I actually had a meeting right now so can I plese please go?” Jag torkade tårarna och log.
”Of course you can.” Selena kramade om mig igen och sprang iväg med jackan i handen. Jag hade inte druckit något av mitt kaffe så jag tog båda kopparna och jag gick iväg med dem plötsligt så märkte jag att blev puttad och att jag var dränkt i kaffe.
”I am so sorry!” Jag tittade upp med en arg blick mot en kille som var rätt så lång och såg oroligt på mig och mina nerdränkta kläder.
”You want some help? By the way, I’m Liam.” Sa han och räckte ut sin hand för att hälsa men jag tog inte emot den utan blängde och gick mot en hög med servetter som jag tog och torkade mina kläder med.
”Can’t you just watch out!?” Sa jag argt.
”I’m really sorry, let me buy you some new clothes or something.” skrattade Liam.
Jag suckade högt och gick bestämt ut och precis vid andra steget utanför dörren tog han tag i min arm.
”Hey, I really wanna help you, don’t be mad.”
bra vad spännande! ännu mera
hon får inte dumpa nick!!!!!!!! <3333
skriv mer!!
Oj oj oj!! lägg upp part 11!!!
oj!! mera nuuuuuuu :D men hon får inte dumpa nick! :( haha
shit?! asbra mera! :D
inte dumpa nick.... :a